bayarna

Vi klev upp redan 04.30 för att hinna med den första bussen mot Cebu, den skulle enl den tidtabell de hade på hotellet, gå kl 06.15. När vi kommer till busstationen 05.30 är det en massa karlar som börjar slita och dra i vårt bagage. De säger att bussen redan gått... Vi försöker hitta en tidtabell och den vi hittar är en annan än den hotellet hade, nästa buss 07.30 står det. Vädret har blivit bättre och B vill återgå till plan A. Vi åker till Sagay, kliver av på busstationen och tar tricykle ut till hamnen, väntsalen består av ett stort plåtskjul med öppen front. Där sitter det redan en massa människor och väntar, vi skriver upp oss på listan för att få åka med. Enl det vi fått höra tidigare ska båten gå 09.00, men de som arbetar där säger att "igår kom det inte någon båt fr Bantayan utan den kommer 12 idag och går igen kl 13". Det är bara att sätta sig ner och vänta, det luktar död råtta och är väldigt varmt därinne. Vi väntar och väntar, en vänlig kvinna kommer och erbjuder oss att sitta ute på baksidan där det fläktar lite och är skugga. På baksidan bor det några familjer i små träskjul så vi har många åskådare som nyfiket tittar på oss. Själv har vi lite att titta på också, några små flickor dansar och spexar, en lastbil kommer fullastad med sten och sand, detta handskottas av flaket i denna värme.

När klockan är 12 kommer det en man och säger att båten är inställd! Jaha, vad gör vi nu då? Åker tillbaka med all packning till busstationen, en massa karlar där vill hjälpa oss men alla säger olika saker. En kvinna som Bibbi känner säger att det kanske går att ordna med en båt från en annan hamn men det är inte helt klart, efter en massa dividerande fram och tillbaka så beslutar vi på att chansa och åker till Davio. Kvinnan har en släkting som ska köra ut vatten till en ö strax utanför och han kan tänka sig att ta oss hela vägen till Bantayan. Men vi måste åka på engång för han har inte tillstånd att köra passagerare utan bara frakt. Vi hoppar ombord på bankabåten som är fullastad med 25 L dunkar vatten och backar med cocacola. 

När vi närmar oss första ön bryter ett regnoväder ut, himlen fullkomligt öppnar sig och vi blir dyblöta på en gång. Väl framme bärs vattnet i land, kaptenen har en son (10 år?) som kånkar dessa stora dunkar. En kvinna kommer ned till båten och erbjuder oss att låna hennes toalett, vilket vi gärna gör! 

Efter avlastningen kommer ytterligare en man och hans son ombord för att följa med till Bantayan. Vi tuffar på i maklig takt, det är rätt stora vågor så de kan inte köra för fort, då och då kommer det regnskurar och vi får sitta under en presenning som de haft uppspänt som tak tidigare. Kände oss som båtflyktingar, hukande på bagaget under duken. Båtmännens söner sliter och jobbar på med att hjälpa oss med presenningen, det blåser rätt bra och duken är tung! Ingen frukost el lunch hade det blivit, vi åt lite kex, nötter och bananer. Som tur är är det varmt men vi börjar vara rätt slut på allihopa. Solen går ner och efter 4,5 timmar till havs kommer vi fram till Santa Fe och vårt hotell, båten kör upp på stranden och vi blir väl emottagna. Betalar för båten och småkillarna får också en slant, vilket de blir väldigt glada för. B med fam går hem till sitt och vi checkar in, inte det fräschaste vi bott på men nu var vi bara så glada att vara på land. B kommer tillbaka och vi går och äter på en restaurang som en svensk kille driver här. Åh så gott det var med mat! Vi hade rest i 13 timmar och var så slut på att när vi ätit begick vi tillbaka till hotellet och lade oss. Vilken resa och vilket äventyr! Men vi kom ju fram iallafall, nu tror jag vi stannar här ett tag!