bayarna

Idag har Sirius fått somna in, nu är det slut på hans oro och stress... Det verkade ju så lovande med kastreringen och jag tyckte jag fått en ny tryggare hund. Men säg den glädje som varar, i oktober började han vara mer orolig igen och sen har det eskalerat. Varje gång vi lämnat honom ensam, trots sällskap av Meya, har han förstört vårt bohag...Fjärrkontrollen till lamporna, trähästarna jag fick när vi flyttade till Stöcke, toaborsten osv...
Till slut kändes det som vi inte hade något alternativ kvar, omplacering till någon som alltid var hemma, men var finns det sådana? Tillsammans med Lena togs tillslut det beslutet som var oerhört svårt men kanske ändå det rätta, Sirius springer nu med Astro på ständigt gröna ängar och varma vattendrag.
Men han fattas oss så fruktansvärt våran lilla Biribus!














Denna fina kille kommer alltid att leva vidare i våra hjärtan! Saknaden är så stor...